Medel-dm (2020-06-27)

Nervöst idag, dels då det var tävling, men kanske främst p.g.a. lite rutin efter långt uppehåll. Långt till start var det dessutom. Men sedan gick startskottet och jag rusade iväg. Rusade är ju nog fel benämning, jag tog mig framåt. Vet inte om det berodde på att min hjärna tror att jag är snabbare än vad jag är eller om kartskalan från juniororienteringen ställde till det, men faktum är att jag rätt snabbt insåg att jag var vilse. Totalt vilse! Jag hade ingen som helst aning om var jag befann mig och hur jag än försökte läsa fast mig så nä-ä, ingenting stämde. Till slut var vi tre som letade samma kontroll och äntligen blev den hittade (inte först av mig då förstås) och jag kunde fortsätta mot andra kontrollen. Jag kastade ett öga på klockan och märkte att jag då hade varit ute i skogen redan en halvtimme, hurra! Det här är nog årets bom! Dessutom den största bommen på åratal!
Resten av banan gick i maklig fart, jag hade ju inte bråttom längre, och i mål kom jag. Vilken tur att alla deltagare fick pris. Ett salladshuvud blev ett litet plåster på det stora misslyckade-såret. Fast egentligen kunde man ju inte göra annat än skratta åt eländet.